Händelser i TREC-världen
Vi vill gärna se reportage och bilder från olika tävlingar
och evenemang i TREC-världen.
Har Du något att dela med dig av får du gärna kontakta webmaster@trecsverige.se
Bilder är alltid roligt att titta på. Vi ser helst att du i möjligaste mån skickar bilderna i storleken ca 600 x 450 pixlar.
TREC Debut-tävling den 9 maj 2010
En härlig dag, med uppehållsväder och glada miner...allt
från Shetland, Connemara, Islandshäst, Varmblod...och med ett
startfält om 16 st ekipage, anslöt till Berserkur Islandshästförening
anordnade TREC Debut-tävling den 9 maj utanför Uppsala.
Det var så härligt att se miniorer, juniorer, young rider och
seniorer på samma tävling, samt föräldrar anhöriga
och kompisar som hejade på !
Alla ekipage var mycket duktiga och samtliga
erhöll goda poäng,
vilket var mycket glädjande !
 |
 |
Bäst av alla för dagen, var Malin Edberg på sin Shetlandsponny
Fagott ! De erhöll hela 320 p av 360 möjliga poäng.
Otroligt bra gjort !
1:a pris, blå/gul rosett och valfritt pris från prisbordet. GRATTIS
Malin och Fagott !
Berserkurs styrelse/Therese Billander ordf
Eurohorse 2010
Vid Eurohorse 2010 i Göteborg fanns jag (Ulrika Granroth) och Mats Guldbrand på plats i Svenska Islandshästförbundets (SIFs) monter för att berätta för alla intresserade om TREC.
SIFs monter var stor och välplacerad nära bankomatbussen vilket gav en konstant ström av besökare förbi montern. I TREC-sektionen hade vi förberett oss genom att ta fram en snygg rollup-plansch med information och skapat ett 3-dimensionellt landskap med en hinderteknik- och gångartsbana. Redan på väg in till mässan med vårt landskap tittade folk nyfiket på vad detta kunde vara.
Efter en hektisk torsdag förmiddag för att montera våra saker började besökarna strömma till. SIF hade i montern en tävling med några frågor om SIF där första priset var en resa till Island. En av frågorna var ”Vad heter den nya tävlingsformen, öppen för alla hästraser, där bl.a. ett orienteringsmoment ingår?”. Detta gav naturligtvis Mats och mig massor med folk som ville veta vad TREC var vilket vi gladeligen berättade om – försök stoppa oss bara! Något vi inte riktigt hade insett var att TREC-landskapet skulle locka alla barn som gick förbi. Föräldrar som hade tänkt sig gå förbi hade inte en chans då barnen dök in mot landskapet och började fantisera om hur man skulle rida slalom och hoppa över de låga grenarna…
Vilken dröm för oss TREC-nördar, få prata TREC nonstop i fyra dagar! Vi talade med en massa människor med olika hästar som när man frågade dem vad de gjorde med sina hästar nästan alla svarade ”vi rider ut”. De flesta vi talade TREC med tyckte det lät kul, många ville prova och de som ville lämnade kontaktuppgifter så vi kan hjälpa dem att få kontakt med närmaste arrangör och andra TREC-intresserade i deras område. Vi hoppas och tror att detta kommer att innebära en ökad TREC-verksamhet i väst-Sverige!
SIFs generalsekreterare hade under helgen en träff med vår jordbruksminister där det visade sig att han var påläst och hade hört talas om TREC. Han var även intresserad av att utveckla hästturismen inom Sverige som han ansåg var alltför lite marknadsförd. Jämfört med övriga Europa var vi alltför dåliga på detta och vi tror att TREC kan spela en roll här.
Efter fyra dagars TREC-pratande var vi trötta och hesa, men nöjda med det gensvar vi fått. Vi hann tala med flera hundra människor om TREC och hoppas att vi lockar allt fler att prova på vår roliga ridsportgren!
/Ulrika Granroth
 |
 |
 |
 |
 |
 |
TREC SM 2009 12-13 september på Gäverstad Gård, Söderköping
Vid
klockan fyra på fredagseftermiddagen började det rulla in transporter
på Gäverstad Gård. Ryttarna kom från Sveriges alla
håll
och kanter och den som hade längst resväg hade åkt ända
från Österlen nere i Skåne.
På fredagskvällen
var det incheckning och utrustningskontroll, där domarna kollar över
ryttaren och hästens utrustning. All utrustning märks så att
de inte kan byta någon utrustning de kommande dagarna. Har man inte med
sig all utrustning eller korrekt utrustning får man en anmärkning.
I C klass var man exempelvis tvungen att ha med sig material så att man
skulle kunna slå på en tappsko om hästen skulle ha tappat en
sko, antingen hovslagarverktyg eller easyboots.
När
alla hade checkat in var det ryttarmöte med information om tävlingen,
främst om orienteringen. Ryttarna hade möjlighet att ställa frågor.
När ryttarmötet var klart var alla ryttare och funktionärer trötta
och vi gick och la oss i väntan på en spännande dag.
På lördagen
var vädergudarna på vår sida och det bjöds på strålande
solsken. Första start för orienteringen var klockan 09.00, ryttarna
hade tillträde till kartrummet 15 minuter innan starten. I kartrummet ritar
ryttarna själv av en karta som de skulle rida efter. Så det gällde
att inte rita fel väg. Längs ritten finns ett antal kontroller, bemannade
och obemannade, och vid varje kontroll stod det en hastighet som häst och
ryttare skulle hålla för att komma så nära som möjligt
den idealtid som var satt.
Ryttarna
startade med jämna mellanrum och snart var det tomt på gården.
De första sträckorna reds längs Göta Kanal, en härlig
tur i det vackra solskenet.
När
C-klassen hade kommit halvvägs var det en bemannad kontroll där ekipagen
fick ta en paus på 30 min och hästarna fick chans till att dricka
och hämta andan ett tag. Veterinären fanns även på plats
ifall de var tvungna att stoppa någon eller om någon var skadad.
De som tävlade i lätt klass stannade även på den kontrollen
men eftersom deras orienteringssträcka var mycket kortare fick de bara stanna
i 15 minuter.
Lättklass-ekipagen
var snart i mål och kunde vila efter den 10,9 kilometer långa orienteringen
medan C-klassen fortsatte en bra bit till. En stund var vi lite nervösa över
att de skulle ha ridit vilse i skogen men inte långt efter det började
ryttarna att komma in.
Tyvärr
blev man tvungen att åka ut i skogen och hämta ett ekipage på grund
av att hästen hade tappat båda framskorna och ryttaren hade bara med
sig en easyboots att sätta på. På grund av detta var hon tvungen
att bryta orienteringen, hon skodde hästen senare på kvällen
men eftersom man varken får byta utrustning eller skor till hästen
ledde det till diskvalificering. En dyr läxa eftersom hon hade åkt ända
nerifrån Skåne.
När
alla ryttare var i mål ville de veta resultat och om de hade missat någon
kontroll, vissa ryttare hade missat en eller flera medan andra hade klarat sig
galant. På kvällen var det ryttarfest och grillen sattes igång,
det grillades både kött och korvar. Martin Karlsson and the Tumbleweed
Town kom och spelade ”präriepunk” för oss, ett gäng
jätteduktiga killar som bor i Norrköping. Det blev ingen sen kväll
och allteftersom klockan tickade var det fler och fler som gick och la sig, alla
var helt slutkörda och de behövde ladda inför gångartstestet
(MA) och hinderteknikbanan (PTV) som skulle vara dagen efter.
Även
denna dag började tävlingarna klockan 09.00 på morgonen och nu
var det gångartstestet (MA) som stod på spel. Där gällde
det att galoppera så långsamt som möjligt och att sedan skritta
samma sträcka så snabbt som möjligt. De som tävlade i C-klassen
skulle rida en sträcka på 150 meter och lätt klassen red 100
meter. Banan är endast 2.20 meter och trampar man utanför markeringarna
som finns blir man nollad i den gångarten, man får inte heller bryta
av i annan gångart. Alla hästar var inte vana med att det stod domare,
tidtagare och övriga funktionärer på sidorna och dömde.
Det gjorde det mycket svårare att hålla hästen på banan.
Under
dagen kom det publik för att kolla hur det gick till på Sveriges första
TREC SM.
Emil
Johanson var där för att titta hur det gick till och han var positiv
till det hela. – Jag rider själv och jag tänkte komma hit för
att kolla om det är någonting för mig. Och när jag frågade
om det verkade roligt nickade han positivt.
Ryttarna
tyckte själva att det var en mycket trevlig helg, alla kan vara med oavsett
hästras. Det är en sport där alla kan samlas.
Sara
Wiksell Torp skulle absolut fortsätta med TREC och detta var hennes andra
TREC tävling. – Ja tyckte att orienteringen nog var svårast!
Det var så svårt att veta var man var på kartan.
Inför
sista grenen var det nervöst, de skulle rida en hinderteknikbana (PTV).
Det de flesta var oroliga över tror jag var att hoppa över en stock
som låg i skogen. Den var både bred och hög. Men som vanligt
skötte sig ryttarna utmärkt och inga större problem uppstod. Vissa
red fel väg men det löste sig tillslut och även dessa kom i mål.
Några
av hindrena som ryttarna stötte på var, att man skulle öppna
en grind från hästen, hoppa, rida över diken, rida under låga
grenar och rida slalom. Det var lite olika svårighetsgrad beroende på om
man red lättklass eller C klass.
När
sista startande var klar började en hektisk poängräkning i sekretariatet.
Poängen från orienteringen (POR), gångartstest (MA) och hinderteknik
(PTV) räknades ihop. Prisutdelare var ordföranden i SIF, Thore Johanson.
Alla ryttare fick ett pris, det var en högtidlig och fin prisutdelning.
Den
som vann C klassen och nu är Svensk Mästare 2009 i TREC är
Britta Munksten med sitt halvblod Savanna. Stort grattis!
Vid pennan: Emma Sundman
Fakta TREC SM 2009
SM C klass, 16 deltagare
Nationell lättklass, 7 deltagare
Deltagande hästraser:
Islandshäst (14 st), svenskt halvblod, arab, nordsvensk brukshäst,
korsningsponny, haflinger, angloarabiskt fullblod, gotlandsruss, fjording.
Ålder på ryttarna: 12-64 år
TREC består av tre delmoment:
Orientering (POR)
Gångartstest (MA)
Hinderteknikbana (PTV)
Orienteringen för C klass var 24,5 km, idealtiden 203 minuter plus rast, genomsnittshastigheten 7,9 km/h.
Orienteringen för Nationell lättklass var 10,9 km, idealtiden 85 minuter plus rast, genomsnittshastigheten 7,8 km/h.
Gångartstest för C klass var 150 meter och för Nationell lättklass 100 meter, långsam galopp visas åt ena hållet och rask skritt visas åt andra.
Hinderteknikbanan var byggd i ett kuperat område med olika uppgifter. Idealtid för C klass var 13 minuter och i Nationell lättklass 11,5 minuter.
Arrangören vill tacka alla ryttare och funktionärer för ett lyckat TREC-SM!
TREC- tävling i Mottorp den 15 16 augusti
Så var det dags att lasta Brana för ett nytt TREC- äventyr i skogarna nordväst om våra hemtrakter på Vikbolandet. Den här gången tog jag för säkerhets skull med mig min vän Karin. Hon skulle vara funktionär och hade lovat att leta reda på Brana och mig om vi red vilse i orienteringsmomentet. "Du får se till att vi är hemma till grillningen" löd min order.
Solen glittrade mellan träden, när vi svängde in på en härlig liten gård, egentligen två små gårdar, vid åttatiden på lördagsmorgonen. Man kunde se lite av hinderteknikbanan från den stora hage där hästar och vi skulle campa. Yes, en grind! Brana är expert på grindar. Den kommer vi att fixa. Men den här var vänsterhängd. Ack ja, vi får träna åt båda hållen.
När vi skulle veterinärbesikta och kontrollera utrustning fylldes stallbacken av människor, hästar, hundar, gulliga ungar, trevliga ungdomar och hjälpsamma, reflexgula funktionärer.
Det känns mer som folkfest än tävling. Många bekanta ansikten, men också flera nya trevliga bekantskaper hade hittat hit. Man kommer långväga ifrån för att delta i klubbens välordnade arrangemang. Brana och jag har deltagit i några träningstävlingar och en lättklass, där vi red ihop med säkra Kicki och Dofri. Alla har varit lika välorganiserade och trevliga. Det här var vår första C- klass.
Efter avklarad besiktning och plitande i kartrummet tuffade Brana, en nygammal sadel och jag iväg på orienteringsrundan.
Meningen är att man ska rida ensam i POR (orienteringsmomentet), men så blev det inte. Vi stötte ihop med flera olika ekipage på de olika delsträckorna.
Lite pinsamt blev det när vi mötte två rara och duktiga flickor, som red lättklass. Vi gjorde sällskap genom den snitslade skogspassagen. När vi kom ut på vägen upplyste den yngste av dom vänligt:" Nu måste du, som ridit vilse skynda på till nästa kontroll".
Efter en munter ryttarmiddag (inga eftersök) och en äventyrlig natt med några rymmarhästar, kom söndagen med blandat väder och nya utmaningar.
MA-banan gick strålande, galoppen för snabb, men dock galopp och skritt tillbaka 13 poäng.
Mellan grenarna var det lunch. Härligt god mat och fika!
PTV (hinderteknik)-banan började med grinden.
Under "grenar" inga problem, nedför backe och uppför
backe klarade vi.
Sedan kom två stå stilla moment. Varken Brana eller jag kunde stå stilla. Ringen i uppsittningsmomentet var så liten. Jag åmade mig som en orm för att inte kliva utanför. Brana undrade vad jag höll på med och började trampa runt hon också. Jag måste ta reda på om det bara är hästen som ska vara i ringen. Slalom och labyrint går bra i lågt tempo. Hopphindret stod vi över. Man får välja bort vissa hinder om man meddelar hinderdomaren, som sedan talar om när man får rida vidare. Man förlorar lite tid och poäng, så man får tänka sig för. Sista momentet var ryggning, som gick över förväntan, när man betänker att svårigheten hade utökats med en intilliggande hönsgård.
När hästen blivit ompysslad och fått mat kunde man slå sig ner vid fikabordet igen och mumsa på grannfruns goda vinbärskaka. Nu återstod resultatet. Lappar sattes upp på bodväggen och nyfikna deltagare skockades. Några protester, och felaktiga siffror rättades till. Det nya dataprogrammet sparade massor av väntetid.
Gunlög på Herrman vann och Freja och Hera kunde man läsa om i måndagstidningen. Grattis!
Själv kom jag hem trött men nöjd med en grön rosett och ett litet ridsår i rumpan.
Ett stort tack till alla arrangörer och funktionärer som gör denna trevliga tävlingsform möjlig!
Siv Andersson
Epilog
Siv ställde efter sin första TREC-tävling upp på SM.
Det var lite blandade resultat för henne i de olika grenarna, men
hon kan vara stolt över att ha presterat den bästa poängen
av alla på hinderteknikbanan! Hon kammade hem 87 poäng av 120
möjliga vilket är ett snitt på 7-8 poäng per hinder
(av 10 möjliga) vilket är mycket bra.